Min upplevelse i Sverige – La mia esperienza in Svezia

Sara Rossini, dell’Università degli Studi di Firenze, ha trascorso un semestre presso una ”università popolare” in Svezia, nella regione della Dalecarlia. Descrive qui la sua esperienza in svedese e in italiano.

Under vårterminen januari-maj 2009 var jag på Malungs Folkhögskola: där gick jag Allmänn kurs med Hantverksprofil. Malung är en by som ligger i Dalarna, en vacker region i centrala Sverige.

Jag trivdes väldig bra på folkhögskolan och mitt i Dalarna kunde jag njuta av den vackra naturen som bara Sverige kan erbjuda. Jag var med på många händelser som hade att göra med musik, konst, sport, dans, osv… Vi var ungefär 100 stycken i skolan, med lärarna och personalen. Varje torsdag kväll dansade vi alla tillsammans; ibland fanns det fester och fika för alla. Vi åt lunch kl. 12:00 och middag kl. 17:00! På eftermiddagen kunde man göra vad som helst: bada bastu, idrotta, spela och sjunga, promenera till stan osv….

Jag var den enda italienska tjejen, sedan fanns där också Emilia, från Polen, och Karin, från Tyskland: vi var stipendiater. Det fanns också en tjej från Sydkorea, Sunkyung: jag kunde inte tro att man, även på andra sida vårlden, pluggar svenska! Vi fyra blev vänner ganska snart, även om det ibland var svårare att kommunicera med varandra. Vi valde olika profiler men på allmänn kurs var vi alltid tillsammans. På hantverkslektionerna lärde jag mig ganska många saker, bland andra att sy skinn, en gammal tradition som är typisk för Malung. Jag lärde mig också att arbeta med ull i olika tekniker och sist men inte minst att väva och måla på textilier.

Under helgen träffade jag mina väninnor: vi tittade på filmer, spelade kort, lagade kanelbullar och hade det väldig roligt genom att berätta för varandra om vad som helst! Egentligen blev jag vän men många personer, även Owe, en jättevänlig 70-årig man som gick viskursen och målade akvareller tillsammans med mig och Poroosha, en persisk tjej som bestämde sig för att lära oss lite konst. I skolan kunde man faktiskt även undervisa i någonting: jag själv valde att lära ut lite italienska. Det var spännande och roligt! 

Säkert har denna upplevelsle varit en av de vackraste och viktigaste i hela mitt liv. Folkhögskolorna spelar en stor roll i Sverige: många ungdomar, men även äldre människor, går på någon kurs och pluggar eller lär sig något nytt. Kulturen och traditionerna lever och samlar alla i en cirkel som aldrig slutar. För dem som studerar eller interesserar sig för främmande språk och kulturer är livet på Folkhögskola en upplevelse som jag rekommenderar, ett ”måste” kan man säga! För dem som redan bor i Sverige och talar svenska som modersmål kan folkhögskolorna vara ett ställe där man kan utveckla sina intressen, lära sig mycket om livet och fundera på framtiden.

 Sverige är ett speciellt land: där kan man få många möjligheter, och alla är fria att göra vad de vill. Man hittar alltid någon som man kan dansa eller sjunga eller spela fiol medl! Folkmusik är en väldig stark tradition i Sverige: om man skulle välja ett ljudspår för Sverige, skulle det säkert vara en vacker fiol melodi!

Bland de många saker jag upplevde, var några säkert starkare: jag kommer ihåg första gången jag åkte längdskidor. Snön runt omkring var vacker och tystnaden nästan otroligt. I februari gjorde jag och mina vänner en hästtur mitt i skogen: det var -25 C!! Som sagt var torsdagsdansen också spännande: man dansar polska och polka, vilka är olika trots namnen är istället ganska lika!

Den svenska naturen är speciell på något sätt, eller åtminstone väldigt olik den italienska naturen. Säsongerna är starka: vintern är lång och kall, det snöar från december till mars/april och solen går ner ganska tidigt.Under våren känner man verkligen att växterna och blommorna vill vakna igen! Det regnar mycket och strax efter skiner solen varmt….men sedan regnar det igen och osv… På sommaren, till slut, är det aldrig mörkt, solen går ner kl. 22:45 och fåglarna sjunger hela dagen och hela natten!

Jak kunde skriva en bok med allt jag har i huvudet och hjärtat om Sverige: men jag bestämde mig för att berätta mer om ett av de många äventyr jag upplevde, nämligen ”Längdskidor i Sälen”!

Längdskidor i Sälen

Om jag tänker på något jag inte alls kunde tänka mig att göra så svarar jag mig själv: att åka längdskidor i Sälen, i Sverige! Det finns många saker jag upplevde för första gången på Malungs Folkhögskola: en av de vackraste var ”Längdskidor i Sälen”.

Jag visste inte att snön kan vara så vitt: den kan verkligen påverka naturen, grejer runt sig själv och personer… Allt och alla blir tystare och man kan bara se den vita himmeln som svårligen kan skiljas från jordens horisont… Allt tillhör snön nu, även solen, som sover bak molnen…Men då kan dessa magiska upplevelser värma hjärtat!

Klockan ringde kl. 6:00 på morgonen och klockan 8:00 var alla redo att åka iväg med bussen. Hela veckan undrade jag:” ska jag lyckas med att åka 10 km skidor?”… Jag visste inte ännu att jag kunde, därför var jag lite nervös! Jag hade ju lärt mig åka längdskidor en vecka tidigare: det var spännande att åka på spår och dessutom tyckte jag väldigt mycket om att åka ensam… Även om det bara innebär att åka skidor, kan denna upplevelse betyda någonting  mer om man tar sig lite tid att fundera på saker i ensamheten. Sedan är det kanske trevligare att samlas i stugan och dricka en kopp kaffe tillsammans…

Vi var ungefär 25 stycken men vi delades in i tre olika grupper. Nybörjargruppen omfattade 6 stycken och Charlotta var chef: jag var med dem. De första 3 Km var inte så svåra: ”jag åker underbart snabbt!”, tänkte jag… men det var kanske därför att spåren var så jättefina och man åkte mest nedför!

Vi kom till en liten stuga och hade en fika: det var riktigt kallt men varmt te och choklad gav oss ny energi! Efter ytterligare 2 km kom vi till en större stuga: HEMFJÄLLSTUGAN! Vi åt lunch ute, vi satt på snön och åt smörgåsar: det var väldigt spännande att vila på snön men så småningom blev det lite kallt! Varma kanelbullar är då det som behövs! Hemfjällstugan var en riktig vinterstuga: det var otroligt varmt därinne och ännu varmare om man satt vid elden! Jag hade aldrig varit i en sådan stuga: det var fint att känna kroppen trött men själen så nyfiken på allt som hände!

De nästa 2 km åkte vi utan spår! Man kan faktiskt bestämma sig att åka skidor genom orientering: det behövs bara en kompass… och möjligtvis även en riktig längdskidåkare! Runt oss fanns det bara snö, otroligt vit snö. Jag kände mig som en pingvin som marscherar runt is och snön. Det var trevligt, jag frös inte alls och tittade runt mig själv glad och nöjd.

Till slut var vi tillbaka på spåren: vi fortsatte utan att veta att den svåraste delen av vår lilla tur var fortfarande kvar! Vägen gick snart mitt i skogen där det fanns många uppförsbackar och nedförsbackar! Det var roligt men ibland också lite skrämmande: Plötsligt åkte jag ned så snabbt att jag inte kunde stanna………. Tack och lov är snön mjuk och jag gjorde mig inte illa! Men en av mina skidor fastnade precis mellan två grenar och jag kunde inte röra mig! Till slut orkade jag stiga upp igen….. nu var jag praktiskt helt ensam, bara snö och lite vind var med mig… och framför mig dem sista 100 metrarna!

Hemma igen badade jag bastun med mina vänner: jag var avkopplad och lyklig att jag kunde uppleva ett sådant äventyr med dem, någonting som jag säkert aldrig kommer att glömma!

*

Durante il semestre Gennaio-Maggio 2009 ho frequentato l’Università popolare di Malung seguendo il corso di cultura generale con approfondimenti sull’artigianato locale. Malung è una cittadina nella Dalecarlia, una bella regione della Svezia centrale.

            Mi sono trovata molto bene all’Università e la Dalecarlia mi ha offerto la possibilità di godere della meravigliosa natura svedese. Partecipavo a molti eventi che riguardavano musica, arte, sport, danza ecc… Eravamo circa 100 persone nella scuola, contando anche il personale e gli insegnanti. Ogni giovedì sera c’era la serata delle danze; a volte si organizzavano feste o ci si riuniva per una calda tazza di tè o caffè. Il pranzo era alle 12:00 e la cena alle 17:00. Nel pomeriggio e fino a sera si potevano fare tante cose diverse: rilassarsi con la sauna, fare ginnastica, suonare e cantare, camminare in giro o fino in città ecc…

            Ero l’unica ragazza italiana nella scuola, poi c’era Emilia, dalla Polonia, e Karin, dalla Germania: noi eravamo le tre ad aver vinto la borsa di studio. Poi c’era anche una ragazza dalla Corea del Sud, Sunkyung: non riuscivo a credere che anche dall’altra parte del mondo si studia lo svedese! Noi quattro siamo diventate amiche molto in fretta, anche se a volte è stato un po’ più difficile comunicare. Nella scuola avevamo scelto di seguire profili di approfondimento diversi, ma durante le lezioni di cultura generale eravamo sempre insieme. Alle lezioni di artigianato ho imparato tante cose, tra le altre a cucire la pelle, un’antica tradizione tipica di Malung. Ho imparato anche a lavorare la lana grezza con diverse tecniche, ad usare il telaio e a dipingere sui tessuti.

            Durante il fine settimana mi incontravo con le mie amiche: insieme si guardava dei film, si giocava a carte, si cucinavano le kanelbullar (brioches a forma di ‘girella’ con cannella e zucchero) e ci divertivamo tanto a raccontarci qualsiasi cosa. Veramente ho stretto amicizia anche con altre persone, persino con Owe, un simpatico settantenne che seguiva il corso di canto e dipingeva con gli acquerelli con me e Poroosha, una ragazza persiana che aveva deciso di insegnarci un po’ la tecnica. Nella scuola si poteva infatti anche decidere di insegnare qualcosa: io per esempio mi ero offerta di insegnare un po’ di italiano: è stato emozionante e divertente!

            Sicuramente questa esperienza è stata una delle più belle della mia vita. Le Università popolari sono molto importanti in Svezia: molti giovani, ma anche persone più adulte, decidono di frequentare qualche corso, di studiare e imparare qualcosa di nuovo. La cultura e le tradizioni qui vivono davvero e racchiudono tutti in un circolo che non finisce mai… Per chi studia o si interessa di lingue e culture straniere è un’esperienza da raccomandare, un MUST si potrebbe dire! Per chi invece già vive in Svezia e parla lo svedese come madrelingua, le Università popolari possono essere un posto dove sviluppare i propri interessi, imparare molto della vita vera e pensare al futuro.

            La Svezia è un paese speciale: si possono avere infinite possibilità e ognuno è libero di fare ciò che vuole. Si trova sempre qualcuno con cui danzare, cantare, suonare il violino! La musica popolare è una tradizione molto forte in Svezia e devo dire che mi ha emozionata moltissimo. Era semplicemente ma profondamente bello osservare come sia giovani che adulti si ritrovassero quasi ogni giorno a suonare e ballare insieme: a coppie o in gruppo o anche da soli tutti contribuivano a scaldare l’atmosfera con le dolci note della folkmusik svedese, coi violini e le tipiche e antiche nyckelharpa. Se si potesse scegliere una colonna sonora per questo paese credo che sarebbe proprio una bella melodia di violini!

            Tra le tante cose che ho vissuto, alcune mi hanno sicuramente colpita di più: mi ricordo la prima volta che ho fatto sci di fondo. La neve intorno era bellissima e il silenzio quasi incredibile. A febbraio io e le mie amiche abbiamo partecipato ad una gita coi cavalli nel bosco: c’erano -25° C!!! Come ho già detto anche la serata del giovedì sera era emozionante: si ballava la polska e la polka, che sono danze diverse nonostante i nomi si assomiglino un po’.

            La natura svedese è speciale per certi versi o comunque molto diversa dalla natura cui siamo abituati in Italia. Le stagioni sono forti: l’inverno è lungo e freddo, nevica da Dicembre fino a Marzo/Aprile e il sole, soprattutto in Gennaio e Febbraio, tramonta prestissimo. Ma i colori caldi del crepuscolo, per contrasto con il bianco della neve, illuminano il cielo di rosa e arancio per più di un ora, dando vita, a fine giornata, ad un evento magico ed eccezionale, diverso di volta in volta. In primavera si sente proprio che le piante e i fiori si vogliono risvegliare! Piove molto e poi subito dopo splende il sole… ma poi piove ancora e così via… In estate, infine, non è mai davvero buio, il sole tramonta alle 22:45 e gli uccellini cantano tutto il giorno e tutta la notte!

            Potrei scrivere un libro con tutto quello che mi porto dentro su questa esperienza in Svezia: ma ho deciso in questa occasione di parlare un po’ di più di una delle tante esperienze che ho fatto e cioè lo “sci di fondo a Sälen”!

Sci di fondo a Sälen

Se penso a qualcosa che mai avrei pensato di fare in vita mia mi rispondo: sciare di fondo a Sälen, in Svezia! A Malung ho vissuto davvero tante cose per la prima volta: una delle più belle ed emozionanti è stata proprio fare sci di fondo a Sälen.

            Non sapevo che la neve può essere così bianca: può veramente modificare la natura, le cose intorno a sé e le persone… Tutto e tutti si fanno più silenziosi e l’unica cosa visibile è il cielo candido, che difficilmente si separa dall’orizzonte della terra… Tutto appartiene alla neve adesso, anche il sole, che dorme al di là delle nuvole… Ma allora proprio queste magiche esperienze riescono a scaldare il cuore!

Sara Rossini

sara_rossini86@yahoo.it